Lina Thomsgård: En annan historia – recension

En annan historia

På baksidan av En annan historia står det med stor rosa text, ”Det här är ingen historiebok. Det är en bok med berättelser om människor vi bör minnas. Personer att referera till, citera och inspireras av.” Lina Thomsgård har i egenskap av redaktör bjudit in 50 författare, journalister och skribenter av olika slag, för att få berätta om en kvinna som de anser att världen borde få höra om. Bland kvinnorna som är porträtterade finns låtskrivare, matematiker, politiker, poeter, idrottare och barnmorskor. Alla med sitt eget liv och sin egen historia påverkad av den tid de levde i. Vad de har gemensamt är hur de fightas om platsen i rampljuset och rätten till uppskattning. En kamp mot männen, samhället eller sig själva.

Anna Charlotta Gunnarsson skriver i boken om Britt Lindeborg som var ett låtsnickarsnille som schlagervärlden glömde. Hon skrev ett flertal framgångsrika låtar som hon aldrig förknippades med, fram tills Herrey ́s vann med Diggi-Loo-Giggi-Ley och hon fick komma med upp på scen vid prisutdelningen i Luxemburg. Men där började och slutade tiden i rampljuset för henne. Hon bad om ursäkt för sin framgång till den grad att hon till slut själv trodde på sin okändhet. Anna Charlotta skriver om Britt, ”Som om ansvaret ligger på henne att brotta ner de strukturer som håller tillbaka svinkompetenta kvinnor medan de lyfter fram horder av halvdana män. Som om ingen kan komma på tanken att ge henne en vanlig jävla lön för att ta tillvara på hennes popkvaliteter.”

Strukturer som gör att kvinnorna beter sig som de bör, som stoppar dem i beslagtagande av den plats de förtjänar. Strukturer som gjorde Anna Sterky, porträtterad av Jonna Sima, bortglömd. I en tid när hon stod längst ner på samhällsstegen med andra arbetarkvinnor, drev Anna starkt frågor om kvinnlig rösträtt, dagis, lika lön för lika arbete och myndigförklarande av den gifta kvinnan. Anna Sterky blev senare politiker och ordförande för Kvinnornas Fackförbund och kunde vara med och jobba för frågorna hon drivit så länge. Trots hennes insatser och skillnader hon gjort för kvinnor genom att belysa dessa frågor ville hon inte ta någon plats. Hon testamenterade efter sin död att all hennes dokumentation och foton på henne själv skulle brännas, vilket skulle göra henne bortglömd med tiden. Samtidigt har ingen i arbetarrörelsen, där hon gjorde sitt arbete, sedan dess försökt ändra på detta.

En annan historia innehåller också flera berättelser om kvinnor som stolt tagit sin plats med buller och bång. Detta trots hård kamp och motgångar, där de gjort allt för att se förbi strukturer och roller de bör inta. Efter deras död har de inte setts som värda att få behålla den plats de kämpat för. Deras historier har inte blivit ihågkomna eller återberättade. Alla kamper där samhället styr och trycker ner på olika sätt, vill Lina Thomsgård lyfta fram. Genom att läsa deras berättelser och berätta dem vidare är vi med och för in dem i evigheten.

Lämna en kommentar

  • (kommer inte att publiceras)