Livet är bara en fas

IMG_1764

När jag bestämde mig för att pierca näsan var jag tvungen att argumentera för min sak. ”Men jag kan dölja den och när jag tröttnar och tar ut den kommer det inte finnas ett enda märke kvar”. Då var jag 21 år och något så simpelt som att pierca näsan engagerade så många runt omkring mig och i deras ögon förvandlades detta till ett av mina största livsval. För hur skulle jag kunna veta att detta inte bara var en fas? Är jag säker? Har jag tänkt på detta länge nog? Har jag reflekterat över detta och verkligen övervägt varenda lite faktor, pros and cons?

Alla val vi gör tvingas vi bearbeta genom denna process, mest för att försäkra alla andra om att vi har tänkt rätt. Allt vi vill göra och vill vara, allt vi är, tvingas vi pressa igenom denna inkörsport av urvalshelvete i förhoppning om att vår tanke, vår idé, vårt val ska komma utstämplat med ett stort grönt ”OK” på andra sidan. Förutom så klart, de val som redan gjorts åt oss. Från det att vi föds, från det att vi märks med kön, vikt och längd innan vi kastas ut i världen, vet vi exakt vad som förväntas av oss, krävs av oss och hur omvärlden kommer se på oss. Vi blir tilldelade ett namn, en tillhörighet, en mall. Följer vi denna mall kommer vi näst intill aldrig ifrågasättas, går vi utanför den, får vi försvara våra egna val. Vi lär oss att tvivla på oss själva och vår förmåga att ta våra egna beslut, redan från start.

Jag har växt upp med tanken om att någon annan alltid varit mer kapabel till att göra mina val. Att jag aldrig någonsin kan vara helt säker på att det jag vill och känner just nu faktiskt är något bra. Att min tanke, min känsla eller min idé är värd att agera på. Vid mina 21 år i livet kunde jag inte ens förväntas avgöra om en ring i näsan verkligen var ett vettigt beslut, något så tillfälligt, om jag så önskar, och helt oväsentligt för min omgivning. Ett val som jag i vilken sekund som helst bara kunde sudda ut. Men att jag t ex. skulle vilja ha barn, något som inte går att dölja och som definitivt kommer lämna märken kvar, är något som är bestämt redan från första skede. Väljer jag något annat, får jag återigen argumentera för min sak.

Lämna en kommentar

  • (kommer inte att publiceras)