Poolsjukan

Processed with VSCO with m3 preset

Tre små runda isbitar låg kvar på bottnen i glaset. Jag snurrade på det för att få bitarna att röra sig runt, runt så snabbt det gick. Drinkpinnen med lila metallicfransar rullade från sida till sida i glaset. Solen var låg och himlen täckt av det dis som legat där i flera timmar. Ett svagt sken bröt igenom och lyste i mitt ansikte. Kroppen kändes klibbig och solstolens sits började tränga in i baksidan av låren. Avlånga valkar buktade ut mellan de smala plastbryggorna.

Tårna var målade med ett grönt lack. Färgen var mörk och stark. Den var djup och hypnotiserande. Jag ville ha färgen överallt, men det räckte den lilla flaskan inte till. Lilltån hade jag försökt trycka in i flaskan för att få ut lite till. Lacket hade runnit längs med ena sidan av foten och torkat där. Med poolen som bakgrund när jag begrundande mitt verk märkte jag att kaklet som kantade den hade samma giftiga gröna färg som tånaglarna. Det hela såg ju väldigt genomtänkt ut.

Det började blåsa upp. Drinkpinnen i glaset snurrade och metallicfransarna fladdrade. Glansigt lila, snurrande och fladdrande. Runt, runt. På andra sidan poolen hängde långa grenar ner. De piskades fram och tillbaka i vinden. Ruskade av sig över det gröna kaklet. Löven samlades och nu låg de som ett täcke på vattenytan. Ett blankt, gyllene lager. Jag ställde ner glaset på det runda låga bordet och reste mig från solstolen. Solen sken fortfarande bakom diset som inte verkade vilja lätta. Jag satte handen mot pannan för att skugga ögonen från det sken som spred sig i alla de små vattendroppar som hängde i luften. Jag begrundade poolen. Det gick verkligen inte att se bottnen längre. Den där gula, tjocka sörjan täckte den.

Jag höll mig i stegen och doppade den grönmålade foten i vattnet för att sära på löven. Vattnet kändes varmt mot smalbenen. Mot låren. Mot magen. Mot brösten. Mot axlarna. Ett enda simtag behövdes för att kroppen skulle flyta från kortsida till kortsida. Farten gjorde att baddräktens nederdel fladdrade när axelbanden töjdes ut. Undra om han hade simmat i den här polen. Hade vattnet som nu var runt min kropp också varit runt hans?

Tjejerna då? De hade nog legat och solat där uppe. Då hade nog solstolarna varit renare än vad de var nu. Den brunröda vätskan gjorde sig inte så bra på de vita glansiga plastmöblerna. Det syntes ur denna vinkeln från poolkanten. Jag samlade lungorna fulla med luft och stängde näsan. Under vattnet såg löven ut som ett tak. Det skyddade världen ovanför. Det höll mig borta från den. Huden mjukades upp av det varma vattnet. Det yttersta lagret började bli skrynkligt och med mina svepande rörelser lossade bitar av det gröna lacket. Färgflagor spred sig runt omkring mig. Grönt som ska framkalla lugn. Harmonisk stabilitet. Grönt som står för avund, förgiftning och sjukdom. Grönt och brunrött gör sig bra ihop. Väldigt tjusigt.

 

Lämna en kommentar

  • (kommer inte att publiceras)