Vi har inget ansvar att ursäkta nazism

VKMLördag på Världskulturmuséet. I ett samtal med Sara Stridsberg, Johannes Anyuru och Ahang Bashi talas det om skörhet och hur den kan förstås i relation till kroppar, ord, historia och samhälle. De pratar om hur styrka uppvärderas och att ett likhetstecken kan dras mellan att visa svaghet och att misslyckas. De som får, eller snarare tar platsen, att synas och höras är de som anses vara starka. När samtalet börjar lida mot sitt slut ställer Sara Stridsberg frågan om vi människor är ansvariga för varandra? Frågan lämnas obesvarad. Antagligen för att den är alldeles för stor och svår att svara på under de få minuter som är kvar av ett fyrtiofem minuter långt samtal. Kanske för att den är för stor och svår att svara på överhuvudtaget.

Lördagen den 30 september känns dock inte den här frågan särskilt svår att svara på. Det har varit en intensiv dag, en dag som ingen annan jag tidigare upplevt. Femhundra nazister hade för avsikt att ta över gatorna i Göteborg, för att sprida sitt hat. Men istället för nazister, har gatorna fyllts av motdemonstranter. Tusentals människor som vägrar se på när förtryck och förföljelse ursäktas som demokrati och yttrandefrihet. Tiotusen människor som känner en skyldighet till sig själva, men också ett ansvar gentemot varandra, att stoppa ett hat, som i många fall kan tyckas vara så starkt att det känns ostoppbart. Tiotusen motdemonstranter som tar ansvar och tar plats, för de som på grund av nazismen, inte vågar röra sig på öppna gator. Nazismen misstog andras svaghet för sin styrka, men det är, precis som Anyuru säger, de som vågar visa sig svaga som syntes och hördes på gatorna i lördags.

Nazisterna kan inte skyddas under yttrandefrihetens lagar. Gentemot nazismen har vi inget ansvar, ingen skyldighet att ge plats åt ”de som inte tycker som vi”. Nazism är ett brott, inte en mänsklig rättighet. Istället har vi en skyldighet att skapa en trygg plats för varandra och att visa att det som gör våra gator osäkra är inte våra berättelser om var vi kommer ifrån, utan de som försöker förneka människor rätten att existera på grund av deras ursprung. En trygg plats för människor som blivit fråntagna sin trygghet, på grund av att en demonstration i nationalistisk anda tillåtits äga rum.

Tiotusen mot femhundra. Femhundra för mycket, men ändå, tiotusen fler.

Lämna en kommentar

  • (kommer inte att publiceras)