Dränka ett hjärta

dränka ett hjärta

Hon sparkade av sig kängorna och slängde dem i baksätet. Där på golvet speglade sig något blankt i solen. Det var en liten silvrig stjärna. Den måste ha legat kvar där sedan förra helgen när de var på den där festen på andra sidan stan. Hon kunde inte sluta tänka på den kvällen. Hon hade kommit tidigt till bensinmacken där Per alltid hämtade upp henne. Från den trekantiga tetrapaketen sörplade hon i sig de sista dropparna apelsinjuice när bilen svängde in framför henne. Per kysste henne länge innan de åkte för att hämta de andra. Han var den enda i gänget med bil, trots att både Kerstin och Jo var gamla nog. Hon själv var femton år och alla förutom hennes föräldrar visste om att hon hade första tjing på framsätet i Pers bil och kallades för hans flickvän. Hon la upp fötterna på instrumentbrädan, slickade på den silvriga plaststjärnan och fäste den där hennes kindben stack ut som tydligast.

Solen sken in genom bilfönstret och värmde hennes ben genom de vinröda manchesterbyxorna. Den djupa färgen, som fortfarande syntes vid fickor och hällor, hade bleknat och nådde sin ljusaste nyans över knäna. Den starka solen på den ljusa ytan gjorde att det vitnade för ögonen på henne. Hon kände sig varm och lugn. Hon var ett sommarbarn. Hon kände det i sig. Hon hade hört ordet på radio och känt en samhörighet till det sedan dess. Det var ett skämt att hon var stenbock med ambition och driv i stjärnorna. Hon var den som åker bil med sin pojkvän när hon egentligen borde plugga till matteprovet. Hon hade kängor mitt i augusti och slitna knän.

Den gamla Forden skramlade till när Per växlade upp. De körde ut på landsvägen som sträckte sig långt mellan vetefälten och skogen. Han lät sin hand ligga kvar på växelspaken, trots att de skulle köra en bra bit på den här vägen i den här farten. Den låg där och väntade men hon vevade ner rutan och sträckte sig ut. Den vita blusen blåste upp på ryggen och slickade sig mot hennes bröst. Vinddraget tog tag i det midjelånga, raka håret som hade blekts under hela sommaren av sol och saltvatten. Slingorna virvlade kring hennes ansikte och slog på kinderna. Luften smattrade i öronen på henne. Hon blundade och tänkte på festen igen. Hur vardagsrummet hade varit ett dansgolv och lavalampor i olika färger lös upp de glansiga ögonen i rummet. Det var inte dansen hon kom ihåg tydligast. Hon hade stått bakom gardinen och känt hur rosa läppglans smetade av sig på hennes läppar. Den andra tungan hade smakat vattenmelon och håret hade luktat blommor.

Hon funderade på om Pers hjärta var lätt att krossa. Inte för att hon ville förstöra det, utan för att hon undrade vad som skulle hända om hon berättade om kyssen för honom. Tanken på det rosa läppglanset kanske skulle sprida sig i kroppen på honom. Det skulle spä ut blodet som pumpas från den högra kammaren och ut i lungorna. Där skulle det bli klibbigt och hans andning skulle kännas svårare. Det skulle göra honom yr och dimmig för ögonen. Den rosaröda sörjan skulle rinna vidare in i den vänstra förmaken och dess kammare innan den når hjärtat. Sinusknutan ligger då dränkt i tanken på den smetiga, blöta, rosa kyssen och skulle inte kunna skicka ut sina elektriska impulser. Hjärtat skulle inte klara av det.

Per gasade och vinden strömmade in i näsan på henne där hon hängde ut genom fönstret. Saliven hade torkat bakom stjärnan. Den lossnade från ansiktet och sekunden efter var den borta.

Lämna en kommentar

  • (kommer inte att publiceras)