24 år och livskris

Ima be honest with you – inatt var jag inne och läste på om yogautbildningar i Indien och hittade en intensivkurs på fyra veckor. Oooh inspirrrerande tänkte jag och läste vidare utan att tänka på jobbiga saker, som att jag bara gått på fyra yogapass i hela mitt liv och att fyra av dessa ägde rum på 24fitness.

Dagen innan var jag ut via jobbet och tittade på en gammal skeppargård vilken konstnärsparet som bodde där hade restaurerat och fixat upp. De drog ut två meters målningar på den egensnickrade verandan och pratade om hur de just nu höll på måla huset med deras hemmagjorda målarfärg gjord på sälfett. Jag vet, hur vidrigt med sälfett??? Men ima be honest with you, jag blev helt såld på hela idén med att flytta in i en gammal 1800-tals villa och bara gå runt i tofflor och kaftan och ba mmm renovera. Livet är för kort för att tänka på jobbiga saker som att jag bara kan spika upp en tavla om jag har tur och att det där med långtidsprojekt inte har varit min grej sen aldrig.

Mamma snackar om hennes kompis barn som har hållit på i flera år med fiske etc. och säger att han ska åka upp till de nordligaste delarna av Norge och rensa fisk i sex månader. Oooo rensa fisk tänker jag, vad härligt och även härligt att tjäna massa pengar det är ju Norge osv. Har du sökt något jobb frågar mamma. Nej säger jag, men jag har tänkt på det här med att skriva en fantasy-trilogi för

ungdomar.

Ska nog

söka pengar,hej,

                                              det kanske
blir
                                                                          en
tv-serie

vem vet?

Lalala

la

tjalal

lala aa.

Drar ut varje helg och dricker mig lagom packad, du vet? Så där lagom packad att man alltid hamnar på en efterfest där någon alltid ska basta eller spela en midsommarnatts dröm på gitarr eller säga ”men varför är du blyg du har ju assexig kropp” när man inte vill komma med och bada i någon snuskig bubbelpool. Själv ligger man där och ba inte vet om man vill spy eller bara vill hem. Någon röst ruskar om en ”sluta vaaa så trååååkig” Rusk rusk. Man går upp, ut på balkongen och tar en cigg som man inte röker upp för man är ju egentligen inte en rökare, solen går upp och man får äntligen åka hem. I veckorna kan jag se mig som en handlingskraftig passionerad naturmänniska som förvaltar historien och för den vidare genom olika kreativa projekt och inför helgen står jag och mumlar över ett par vinflaskor ”hmm vinet verkar säljas till rätt förmånliga priser hmm bäst att ta tre hmm” och under nätterna väcks jag av känslan av att leva ett värdelöst bortkastat liv och rader från böcker man en gång läst under litteraturvetenskap B, som man faktiskt hade behövt när man satt på den där muntan och allt som kom ur en var skit, hemsöker en. Texter som Pesten och Måsen kommer till en bärandes gåvor som existentiell ångest och meningen med livet. Albert Camus säger att meningen med livet är att trotsa döden, alltså fortsätta leva även fast livet är meningslöst eftersom vi alla ändå ska dö.

Ima be honest with you – Camus inspirerar mig inte. Min ångest inspirerar mig inte. Känner förtvivlan för att jag uppenbarligen inte har en sann konstnärssjäl som exempelvis Strindberg som omvandlade sin ångest till text. Ligger vaken i fem timmar och kontemplerar min konstnärssjäls vara eller icke vara. Dagen efter går jag på min kusins och hennes mans gemensamma födelsedagsfest och ser min kusins 3-åring springa omkring och skrika att om ingen jagar henne så kommer hon att skrika.

Jag tänker ”Barn. Jag borde typ skaffa barn”.

Lämna en kommentar

  • (kommer inte att publiceras)