De olympiska spelen må ha antika anor, men när de 1912 äntrade Stockholms stadion var det blott 16 år efter att de första spelen hölls i Aten 1896. Under 1800-talet hade pionjärer inom modern idrott arbetat med att göra Sverige till en idrottsnation, något som bland annat ledde till att Sverige fick stå som värdland för olympiaden 1912.

Kring sekelskiftet 1900 var inte bara idrottsrörelsen i fokus, utan även den atletiska (och ofta nakna) vita manskroppen, som också kom att pryda den officiella affischen från Stockholmsolympiaden 1912. Välsvarvade ariska män syntes överallt i västerländsk kultur vid denna tid, vilket även framgår i Patrik Steorns avhandling Nakna män – maskulinitet och kreativitet i svensk bildkultur 1900-1915 (2006), där han studerar hur den atletiska manskroppen flitigt gestaltades i bildkonst, tidningar, fotografier och läkarjournaler vid förra sekelskiftet. Nya ideal som förordade ett sunt leverne och som gestaltades med den atletiska kroppen, går även in i andra för den tiden framträdande tankegångar.

Den moderna idrottsrörelsen i Sverige började att ta form i slutet av 1800-talet, och vid början av 1900-talet stod manskroppen i fokus inte bara i de sköna konsterna, utan skulle även vara ett ideal för var man att eftersträva. Idrotten skulle bli en folkrörelse, och ingen mindre än August Strindberg själv påtalade nyttan i att introducera den för hela folket. Förutom idrottens utveckling, visar Steorn på de nationalistiska strömningarna, som inte enbart tog sig uttryck i skapandet av det svenska folket och riket Sverige, utan även i nationalromantiska konstuttryck. Det senare kan man se i Stockholms stadion, som byggdes för att husera olympiaden 1912, och dess arkitektur som går i nationalromantisk stil. Dess röda tegel och de medeltidsinspirerade tornen, andas tidsandans önskan till det ursprungligt svenska, för att på så vis skapa samhörighet hos det svenska folket. Det går inte att förneka att en stadions utseende än idag spelar stor roll vid de olympiska spelen. Det är inte enbart ett sätt för nationen att skapa ett varumärke utåt, det var, och är i viss mån än idag, ett betydande verktyg i nationsskapandet.

T.v. olympiadens officiella affisch av Olle Hjortzberg. T.h. en satir på affischen som prydde skämtteckningen Söndags-Nisse – Strix, tecknad av Albert Engström.

Stockholmsolympiadens affisch, målad av Olle Hjortzberg, är ett slående exempel på tidens fascination av manskroppen och framförallt hur denna har använts för att symbolisera den starka nationen. Detta tar även Steorn upp i sin avhandling, och han skriver att Hjortzberg fick kritik för att mannen på affischen till en början hade ett alldeles för osvenskt utseende, vilket kom att ändras till slutversionen där frontfiguren ”ljusades” upp och fick mer svenska drag. Att olympiaaffischen var ett sätt att reproducera bilden av nationen och det svenska folket, understryker även Steorn. Den atletiske mannen var en manifestation över hur stark och modern en nation var, en ypperlig symbol som annoterade de rätta attributen såsom manlighet, sundhet, svenskhet, styrka och kontroll.

För en samtida människa annoterar dessa bilder av män med atletiska kroppar kanske helt andra saker än just en styrkesymbol för nationen Sverige. Kanske ter de sig rent av löjeväckande. Samtidigt går det inte att förneka den framgång som olympiaden i Stockholm hade. Vi vann flest medaljer av alla tävlande nationerna, och Stockholmsolympiaden kom att bli en avgörande vändning i de moderna olympiska spelens historia, eftersom de tidigare evenemangen inte rönte samma succé som den i Stockholm. Stockholmsolympiadens framgångar förklaras framförallt av den starka idrottsrörelsen i landet, men även Sveriges vana av att arrangera sportevenemang av större slag bidrog till att olympiaden blev lyckad.

T.v., brottaren A. O. Ahlgren som brottades i 9 timmar med J. Böling från Finland, tävlingen slutade oavgjort och de fick dela på andraplatsen. T. h., öppningscermonien, Stockholms stadion.

Bildkällor: Stockholms stadsmuseum och SCIF.

Lästips: Läs hela satirnumret ”Sport och spe” från Söndags-Nisse – Strix här.