milk and honey – rupi kaur

milk and honey

I lördags begav jag mig i min enfald ner på stan för att köpa julklappar. Kan ju säga att jag inte var ensam. Adlibris har nu en IRL-butik på Magasinsgatan, vet inte varför men den nästan fysiskt drog mig till sig.

Jag köpte såklart böcker till mig själv.

Bland annat den omåttligt populära och instagrammade Milk and Honey av Rupi Kaur. Märk väl att jag köpte det engelska originalet och inte översättningen av blogg-drottningen Sandra Beijer.

Den indiska poeten, nu boende i Kanada, självpublicerade boken under 2014, och i höstas (-17) släpptes hennes nya samling The sun and her flowers.

När jag googlar på Rupi Kaur så kallas hon ofta för instapoet, som om det vore något negativt – för mig är det tvärtom. Vi har alla möjligheten, men det är de starka orden som ljuder genom flödet och träffar oss i magen. För att lyckas idag behöver du inte charma gubbarna på förlagen, du behöver charma flickorna bakom skärmen.

the type of man

Det finns fan inga som är så engagerade som unga kvinnor, vi lägger hjärtat i allt vi gör vare sig det är demonstrationer eller fandom, det är därför vi bränner ut oss. Och det är därför folk är så rädda för oss. Så rädda att de ständigt försöker nedvärdera det vi gillar i ett försök att få oss att tvivla på vår egen styrka.

För vissa är detta en bok som breddar ens syn, ett uppvaknande. Kaur slår på så många strängar, jag känner igenom mig i hur det är att vara en ung tjej, men raderna om mörk hy öppnar mina ögon. För mig är det med familjär igenkänning jag ryser mig igenom orden. Det får mig inte att känna mig klyschig, det får mig att känna mig sedd, bekräftad.

our backs

Det enda som sticker i ögonen är illustrationerna, som för mig drar de ner istället för att förstärka, intrycket. Kanske för att illustrationerna inte är jag.

Jag försökte sträckläsa den här boken, det är ingen bra idé. Man får en overload av visdomar, som lätt känns som floskler när de kommer i sjok. Nej detta är en bok i vilken man varsamt vänder blad, njuter av varje sida. Lägger den ifrån sig för att tänka på orden, minnas, för att sedan gå vidare.

Lämna en kommentar

  • (kommer inte att publiceras)