Fiktiva sanningar

I Blonde, av Joyce Carol Oates, porträtteras Marilyn Monroe på ett minst sagt intimt och nära sätt. Det är en historia om kvinnan som målades upp som den amerikanska drömmen men vars liv var allt annat än oproblematiskt. Men vad är sant och vad är falskt i denna roman om en av Hollywoods mest mytomspunna skådespelerskor?

Joyce Carol Oates bok Blonde från 2000 är vad man skulle kunna kalla en fiktiv biografi. Hon har låtit en verklig människa agera huvudperson för att sedan dikta upp historien om hennes liv. På första sidan får vi veta att de personer och händelser som skildras i boken, även då de haft motsvarigheter i verkliga livet, inte är annat än produkter av Oates egen fantasi.

Blonde är sannerligen ett gediget verk. Med sina 862 sidor är den en riktig tegelsten och tar ett tag att ta sig igenom. Vi får följa Marilyn Monroe, eller Norma Jean Baker som hon egentligen hette, från barnsben till den dag då hon dör. Boken är inte bara ett närgånget porträtt av Marilyn som person, utan också en fantastisk skildring av Hollywood på 1950-talet. En filmindustri som är glansig och vacker på utsidan men som i själva verket bryter ner och trasar sönder sina foster. Pengar och yta är det enda som betyder något här.

I boken lär vi känna människan Marilyn och den person hon ”faktiskt” var, hon blir något mer än bara en ikon, något mer än kvinnan i vit klänning på det blåsiga gatugallret. Det som kan tyckas vara problematiskt är dock att vi inte vet vad som är sant och inte. Många av de personer och händelser som beskrivs i boken har som sagt haft motsvarigheter i verkliga livet och Oates har säkerligen gjort ett enormt förarbete till boken. Men det går ändå inte att komma ifrån det faktum att större delen av berättelsen om Marilyn är ett resultat av författarens fantasi. Det man kan fråga sig är om detta är moraliskt rätt. Är det okej att hitta på en verklig människas livshistoria? Kan man ge sig på en människa som inte har möjlighet att försvara sig på detta sättet?

Marilyn Monroe kan sägas vara en av vår tids mest mytomspunna personer. Med sitt alter ego och en mängd rykten kring sig undrar man om det finns någon som vet vem hon egentligen var. Att läsa en fiktiv berättelse om henne gör det inte lättare att tyda myten. Boken är otroligt välskriven och ger en levande bild av Marilyn vilket gör att det blir svårt att släppa att det faktiskt är en roman. Även då man blir uppmanad att inte läsa det som en biografi har jag personligen väldigt svårt att inte göra det. Blonde blir lätt till sanningen. Oavsett vad man tycker om att utnyttja en person på det vis som Oates gör så är det en storslagen berättelse väl värd att läsa. Och vem vet, kanske är detta så nära sanningen om Marilyn Monroe vi någonsin kommer att kunna komma?

SARA JOHANSSON

Lämna en kommentar

  • (kommer inte att publiceras)