Tre avslöjanden vi minns

Det är inte bara inom sporten som stjärnor med jämna mellanrum visar sig vara en bluff. I musikens värld fuskas det också. Här listar vi tre som fejkade – och blev avslöjade.

Den tyskproducerade popduon Milli Vanilli vann 1990 en Grammy, men rabalder uppstod när det uppdagades att det inte var någon av de två frontfigurerna (Fabrice Morvan och Robert Pilatus) som sjungit på riktigt – vare sig live eller på skiva. Grammyn fick återlämnas, vilket dock inte hindrade gruppen från att fortsätta existera – men nu med de två riktiga sångarna som frontfigurer. För att vara på den säkra sidan bytte de också namn till The Real Milli Vanilli. Bandets historia håller nu på att bli film.

 

Under öppningsceremonin för OS i Peking 2008 sjöng den sjuåriga flickan Yang Peiyi sången Ode to the Motherland, men det var inte hon som syntes under sändningarna. Istället  stod den två år äldre, och, enligt den för olympiaden musikansvarige Chen Qigang, sötare flickan Lin Miaoke och mimade till sången. När det hela uppdagades hävdade Chen att arrangemanget var anordnat på det sättet eftersom det låg i ”nationens intresse”. Huruvida bluffen faktiskt gynnade nationen Kina låter vi vara osagt.

 

Den belgiske musikern Roger Jouret är förmodligen mest känd under namnet Plastic Bertrand. Jouret, som tidigare hade varit både trummis och sångare i några olika  musikprojekt, presenterades 1977 för kompositören och producenten Lou Deprijck, som just skrivit färdigt och spelat in den blivande internationella hiten ”Ca plane pour moi”. Skivbolaget letade efter en annorlunda image för singeln och valet föll på Jouret, som då blev Plastic Bertrand. Inte förrän dryga 30 år senare kom det fram att han inte tagit en ton på sina första fyra skivor. Rösten tillhörde istället Lou Deprijck själv.

Lämna en kommentar

  • (kommer inte att publiceras)