En bibel för djävulens dansare

I höstas kunde vi se ”Djävulsdansen” på SVT. En serie som handlade om de som lever i beroendets skugga, de anhöriga, och det medberoende dessa ofta utvecklar. Programledarna Sanna Lundell och Ann Söderlund har ett djupt personligt engagemang då de har egna erfarenheter av detta som de öppet delar med sig av. De träffar även flera andra personer som berättar sina historier och hur de har påverkats av det de har gått igenom. Denna Tv-succé ska nu bli bok.

I boken ”Djävulsdansen- bli fri från medberoende” , som kommer i juni, ger Sanna Lundell och Ann Söderlund dig förståelse och verktyg för att bli av med ditt medberoende. Med humor, hopp och värme ska du guidas fram till att se din roll och långsamt ledas till att börja leva för dig själv. Det tar tid. Boken ska vara som ett ljus i mörkret. Verka som varje medberoendes bibel.

Enligt Pia Mellody, terapeut och författare kring medberoende, finns det fem kärnsymptom. Man har svårt att uppleva en hälsosam självkänsla, problem med att sätta gränser, man äger inte sin egen verklighet, och man uppmärksammar och tillfredsställer inte sina egna behov och önskningar. Slutligen så tenderar man att leva extremt åt ena eller andra hållet, exempelvis bli nitiskt pedant eller otroligt slarvig.

På grund av skuld och skamkänslor över sin situation och den sociala stigmatiseringen som finns kring missbruk är det ofta extremt svårt för den drabbade att förmå sig till att berätta för utomstående. Det anses ofta som en självklarhet att den ”friska” ska lämna och ta avstånd. Vi måste dock alla förstå att det är mer komplicerat än så.

djavulsdansenDetta sker ofta gradvis och ju längre tiden går desto svårare blir det. Det går ofta så långt att man kör slut på sig själv. Det är ovanligt att man inser, eller vill inse, vad det handlar om. Det är vanligt att man söker hjälp för ryggvärk, migrän, sömnsvårigheter – ja allt annat än medberoendet. Med Tv-serien och nu boken vill de, som Sanna Lundell uttrycker det, ”sticka hål på förnekelsebubblan”.

Enligt en undersökning (STAD) beräknas 1 miljon svenskar ha missbruk eller beroendeproblematik. På varje beroende räknar man att det finns 4-5 anhöriga. Vi talar alltså om att halva vårt lands befolkning berörs. Beroendet i fråga är alkohol eller narkotika. Men det kan även handla om spel, mat, psykisk ohälsa eller annat destruktivt beteende vilket direkt adderar ytterligare människor. Den befintliga vården är under all kritik och i stort behov av förändring, men de som kommit rejält på efterkälken är de anhöriga. Många tror att allt ska lösa sig om den beroende får hjälp, men det är tyvärr inte så enkelt. När (läs ”om”) den sjuke genomgått behandling och är på väg mot sitt tillfrisknande står de anhöriga där med sin sorg och sina obearbetade känslor. Efter att ha levt med ett ständigt adrenalinpåslag och utan tid att tänka kommer ofta allt på samma gång. De invanda mönstren går inte heller ur i en handvändning. Kontrollbehovet. Den ständiga krigsberedskapen. Detta måste tas på allvar och hjälp måste finnas.

Gränsen mellan medkänsla och medberoende kan kännas snäv men vid det sistnämnda tillfredsställer man andras behov så till den grad att man till slut inte vet vem man själv är eller vad man själv behöver. Liksom beroende kan medberoende gå i arv, genetiskt eller socialt. Det finns ofta inom familjen. Det är en djävulsdans som dansas i generationer. Jag tänker på uttrycket ”Du borde skämmas” som det slängs med i tid och otid. Skam är en fotboja som tynger ner en människa. Det leder inte på något sätt till en positiv förändring. Vi behöver öppna upp och prata om det. Ingen ska skämmas. Jag tycker att vi ska sluta upp med att dansa denna destruktiva dans. Lägga skorna på hyllan!

Ann Söderlund efterfrågar mer civilkurage. Istället för tankesättet ”du sköter ditt, jag sköter mitt” uppmanar hon alla att våga fråga. Fråga hur människor omkring oss mår, hur de verkligen mår.

 

Termen ”medberoende” härstammar från det engelska begreppet ”co-dependency” som började användas 1979. Det pågår diskussioner kring begreppet, dess innebörd och om det är så att det möjligtvis motverkar sitt syfte. Undertecknad medger att det är ett problematiskt begrepp. Men, i väntan på ett bättre alternativ, behövs det för att belysa de konsekvenser missbruk kan ha och har på de anhöriga

Lämna en kommentar

  • (kommer inte att publiceras)