Många elbolag marknadsför sig med att de satsar stora summor på ny, grön el. Men hur grön är egentligen den här elen, och hur gröna är egentligen elbolagens satsningar?

Det brukar ofta hävdas från vissa politikers håll att kärnkraften är nödvändig, grön och säker. Det har nu gått ett år sedan kärnkraftsolyckan i Fukushima den 11 mars. Kärnkraften är ingen säker historia, något de 100 000-tals personerna från evakueringszonen i Japan, som har tvingats lämna sina hem kan intyga. Men vi behöver inte åka så långt som till andra sidan jorden för att hitta exempel på kärnkraftens benägenhet för olyckor. På hemmaplan här i Sverige kan vi vända oss till Ringhals 2011, där en kvarglömd dammsugare orsakade en brand i reaktorn, eller Forsmark 2006 då en härdsmälta var nära.

Att kärnkraften skulle vara nödvändig för vår framtida energiförsörjning är också det en lögn. Vi kan, enbart baserat på dagens teknologi, gå över till 84 % förnybar energi till år 2020. Greenpeace har tillsammans med EREC (European Renewable Energy Counsil) arbetat fram ett energiscenario för Sverige som visar hur resan mot 100 % förnybart kan se ut.

Merparten av energianvändningen i Sverige kommer idag från icke-förnybara källor, som exempelvis kärnkraft. Det är också inom den fossila energin som de stora investeringarna görs. 2010 subventionerades de fossila bränslena världen över med 409 000 000 000 USD, vilket är sex gånger mer än subventionerna till förnybar energi, som synliggörs i ett avsnitt av SR Klotet den 12 januari i år.

Det statliga energibolaget Vattenfall har i många kampanjer försökt framstå som ett grönt företag, men verkligheten ser annorlunda ut. Som Jordens Vänner visar i sin rapport Greenwash – Grönmålning av svarta miljösamveten, så satsar Vattenfall mer pengar på fossilkraft som kolkraft och kärnkraft än vad de gör på förnybar energi.

Kärnkraften innebär risker ända från början till slut. Allting startar med uranbrytningen, en praktik som utöver stora inbrott i naturen också innebär höga risker för de boende i området, i form av förhöjda cancertal, dödfödda spädbarn och potentiellt förgiftat grundvatten. I majoriteten av fallen sker uranbrytningen på ursprungsbefolkningars land, som exempelvis hos aboriginernas i Australien, eller indianerna i Kanada. Människorna som bryter uranet arbetar dessutom ofta utan fullgod skyddsutrustning.

I slutet av kärnkraftscykeln återfinns det radioaktiva kärnavfallet som kommer fortsätta att vara direkt dödligt för människor och djur i 100 000 år. I dagsläget har vi inget fungerande slutförvar där allt avfall skall lagras, och de planer som finns har kraftiga brister.

Under den andra hälften av 1960-talet bröt man uran i Sverige. Den 1 mars debatterade riksdagen om vi åter igen ska tillåta uranbrytning i Sverige, den 14 mars fattar de sitt beslut.  Uranbrytningen ger upphov till en mängd problem världen över, och istället för att gräva efter mer uran så borde de uranbrott som finns idag läggas ner.

En hållbar utveckling är ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar för nu levande och framtida generationer. Hur kan någon påstå att kärnkraften som dödar och skadar både nu levande och framtida generationer är en grön energikälla?

Läs också: 

Vi har regn men inte vatten. Gudrun Utas. 1994.

Vår kärnkraft andras olycka: http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.391421-var-karnkraft-andras-olycka

Greenpeace Rapport: The Advanced Energy [R]evolution

Rapport: Greenwash – Grönmålning av svarta miljösamveten

Lyssna på:

SR Klotet 2012-01-12 

Ha i åtanke: 

1-årsdagen av kärnkraftsolyckan i Fukushima 11 mars

26-årsdagen av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl 26 april